
Idag är det exakt sex veckor sedan lagkapten Tommy Darmark (#13) bröt fotleden på en korpencup. I torsdags togs gipset äntligen bort.
– Nu vill jag komma igång med rehab så fort som möjligt, säger han.
Mardrömselvans lagkapten skulle göra en brytning strax innanför straffområdet på Ica Kvantum Cup under Kristihimmelfärdshelgen. Med full kraft gick han in i glidtacklingen. Men något gick fel. Motståndaren landade på Tommy Darmarks ben och fotleden bröts på två ställen.
Olyckan blev en katastrof för den forne maratonlöparen. I sex veckor har han hoppat på kryckor, gipsad till knät i sommarvärmen. En stor del av tiden har han vilat ut i fiskelägen Glommen utanför Falkenberg, där fotbollskarriären startade en gång i tiden.
När han besökte ett sjukhus i Stockholm för några dagar sedan, skars gipset bort.
Därunder fanns ett stort ärr och en blek, medtagen fot.
– Den är fet som en korv, ömmar och är helt orörlig, säger #13. Jag kan varken vicka den framåt eller bakåt. Läkarna vill inte säga så mycket än. De tror inte att jag kommer kunna springa maraton igen, men jag hoppas att jag ska kunna gå obehindrat och spela fotboll i framtiden, säger #13.
Läkarbesöket fotograferades och bilderna lades ut på Instagram. Kommentarerna andades frihet.
– Det känns skönt att kunna klia sig, säger #13. Om några veckor ska de förhoppningsvis ta ut en av skruvarna. Efter det kan jag börja min rehabträning och så småningom stödja på foten. Jag ringer varje dag och hetsar dem så att jag ska få komma igång.
Text: #11 Foto: #13
Maffigt ärr! Hoppas du kommer igång med rehab så snart som möjligt och lycka till! Hoppas vi kan spela ihop igen snart! Med vänlig hälsning, #4
Tack #4! Kan nu vicka lite på foten så det går i rätt riktning. Tyvärr så är jag inget tränarämne och min bmi säger mig att jag har mer gemensamt med Tomas Brolin. Mitt enda val står väl till att öppna den första M11restaurangen under namnet #13. Antar att paradrätten måste innehålla spår av falukorv för att
vara riktigt autentisk.
#13
Förresten vill även passa på och tacka dig David för stöttning in i akuten och Martin för besöket innan op! Mårten dina bilar var fantastiska på natten när jag hade som ondast och Jon din bok var en stor tröst! TACK ALLA M11 ni är grymaste!
Det var ju en självklarhet att följa med! Alla i laget hade gjort samma sak, nu rålade det bara bli jag som gjorde det. Och jag tycker du ska ha en eloge Tommy för att du ändå höll humöret uppe när vi satt där och du skojade om det hela, det var ganska befriande i hela situationen när alla visste att det nog inte blor en sommar som alla andra…! Det var roligt också när läkaren frågade dig om hur ont du hade på en skala och du sa att su alltid brukade tycka det kändes värre än det var, och så sa du “fem” på en skala från ett till tio. Läkaren tittade på dig lite misstroget och så sa han, “Ge han en spruta” (morfin) För det var ju helt uppenbart att det inte var någon femma, men det sa du nog också, att när dom rörde foten så var det en tia. Läkaren tyckte ju du höll ut bra iaf och sa, “jaså? Alla andra brukar överdriva när de kommer hit” Ja fy, jag blev helt svettig där när de skulle fixera den brutna foten inför gipsningen, det syntes att smärtan sköt i taket, och sen direkt efter det, skämtsam igen! En eloge för det Tommy! Krya på dig!