Medan #13 tuggade konstgräs för att lindra smärtan och hans lagkamrater stod chockade i ring runtom, frågade ambulanspersonalen Korpenledningen över telefon om #13 var medvetslös och hur gammal den blivande patienten var.

På den första frågan svarade Korpen nej och på den andra svarade #13 själv:
– Alldeles för gammal för sånt här!

Repliken blev förlösande och den kollektiva chocken släppte något i cirkeln av människor runtomkring.

– Någon sa åt mig att hålla i foten men jag feltolkade och höll hårt om Tommys axlar för att han skulle känna mitt stöd, sa #6 som skämdes lite när någon annan fick göra det som i stunden var viktigast.

Ambulanspersonalen gjorde bedömningen att det var bättre att #13 åkte in med bil så #4 hämtade sin fyrhjulsdrivna fjäll-Volvo. Väl inne på SÖS placerade David sin lagkamrat i en rullstol. Efter det ska allt ha gått som på räls och både #4 och #13 upplevde att de fick förstklassig och snabb hjälp.

#13 röntgades och gipsades på akuten och fick sedan ligga några timmar med morfin i väntan på operation.

Den här bilden nådde #6 precis före straffläggningen i Champions League-finalen mellan Chelsea och Bayern München. #13 har precis opererats och allt ska enligt uppgift ha gått bra. En bok med korta Niva-betraktelser över den internationella fotbollsscenen kom väl till pass.

Bloggen återkommer med mer info. Mardrömselvan och läkarteamet vill för tillfället inte uttala sig om detaljerna kring skadan och rehabiliteringen.

/Bloggen

Kvantum Cup slutade, trots leende spelare på bilden, i en tragedi. Mardrömselvans lagkapten Tommy Darmark, bröt benet på två ställen vid fotleden i slutet av den andra gruppspelsmatchen. Olyckan överskuggade förstås helt det som kunde blivit en solig fotbollsfest.

OBS: (Mer uppföljning om läget med #13 kommer senare under söndagen)

Inledningen på lördagen var annars fin, med svårt motstånd i den första soliga matchen. Motståndarlaget, Serbia, spelade både tekniskt och fysiskt en nivå högre än Mardrömselvan men på sedvanligt vis var de svartklädda effektiva i försvarsspelet och skapade några chanser som mycket väl hade kunnat bli mål. Men i andra hälften av andra halvlek släppte man in ett slumpmål och luften gick ur. De sista fem minuterna gjorde Serbia ytterligare två mål efter dåligt fokus och mediokert hemjobb av M11.

Andra matchen spelades mot ett ungdomligt gäng med hög teknisk nivå och visst överskott av manligt könshormon. Mycket “KOM IGEEEEN NU RÅ FÖFAN SNUBBAR FÖR I HELVETEEEE”. Trots tonen var matchen rolig och de tekniska ungdomarna, med ett visst spelövertag, spelade lite nonchalant och varje gång de gjorde mål replikerade M11 kort därefter. Första M11-målet kom efter en kort hörnvariant där #20 och #14 lurade försvaret och passade fram till #6 som kunde prickskjuta (alternativt turskjuta) in bollen vid stolproten. Andra målet var till stor del #14:s förtjänst, som brassedribblade förbi sina försvarare och kunde passa in till #6, som forcerade in bollen tillsammans med en motståndare (alternativt forcera in en motståndare med boll i mål).

Tredje M11-målet kom också vid en hörna där #7 kunde trycka in bollen efter pass av #20. Vid ställningen 3-3 var dock olyckan framme.

#13 skulle i eget straffområde rensa undan en boll precis framför en framåtångande motståndare i skottögonblicket och smällen blev fruktansvärd. Det var en otäck syn när #13:s vänsterfot böjdes i onaturlig vinkel och lagkamrater och motståndare rusade fram till undsättning. #4 hämtade Volvon och åkte rakt till Södersjukhuset med Tommy.

M11 fattade (efter påtryckning från arrangörerna) beslutet att fortsätta spelet med en man mindre och utan avbytare. Motståndarlaget plockade också ut en spelare och ett mycket otaggat M11 släppte tillslut in ett fjärde mål med någon minut kvar att spela.

– Man gick knappast in för fullt i duellerna, sa #9.

Sista matchen var det ett mycket stelbent och psykiskt vekt M11 som äntrade planen. Man hade inga avbytare men lyckades blixtinkalla “Kalle”, en lång spelare som hade sina matcher med ett annat lag senare på dagen. Matchen slutade 1-1 efter en “inbröstning” av en (också mycket gänglig) motståndarspelare med snabb replik i form av ett långskott av Micke kort därefter.

– Kan mycket väl vara så att jag siktade på Mårtens huvud, sa #20 efter matchen. Och skottet liknade helt klart ett inlägg. Hur som helst gav det M11 dagens enda poäng.

Efter sista matchen åkte #1 och senare även #6 till Södersjukhuset. Mer om detta, och operationen, senare under dagen.

TRUPPEN
#1, #4, #6, #7, #9, #14, #13, #20.

MÅL
Match 2: #6
Match 2: #6
Match 2: #7
Match 3: #20

ASSIST
Match 2: #20
Match 2: #14
Match 2: #20
Match 3: “Kalle”

Imorgon lördag spelar Mardrömselvan ICA Kvantum Cup för femte året i rad. Ett utmärkt tillfälle att försöka vända på steken efter två förluster i seriespelet.

Spelarna är taggade och deras mailkonton överbelastade av taktiska mail med olika startsjuor och planer inför de tre gruppspelsmatcherna. Truppen är något decimerad med endast en avbytare.

– Cupen är ett bra tillfälle att testa olika idéer och våga tänka nytt, säger #6 till bloggen.

– Jag tar med mig kryddburkarna! hälsar #20, och överraskar med att erbjuda sig spela kantspringare i en match.

– Skönt att vi är få, säger #13 som vill hinna få rejält med speltid.

Truppen på lördag:
#1, #4, #6, #7, #9, #13, #14, #20.

/Bloggen